Endast 59 passagerare kunde räddas — omkom. När Titanic förliste för år sedan räddades 70 procent av kvinnorna ombord, men bara 20 procent av männen. Forskarna som då analyserade räddningsarbetet menade att Lusitania sjönk mycket snabbare, vilket minskade utrymmet för de sociala normer som räddade Titanics barn och kvinnor. Men den förklaringen stämmer inte. Nu har ett par nationalekonomer vid Uppsala universitet breddat analysen till 18 förlisningar och sammanlagt fler än 15 passagerare mellan år och Deras analys ger en nedslående bild av mänskligt beteende — män klarar sig i mycket större utsträckning än kvinnor, som i sin tur klarar sig bättre än barn. Dessutom verkar besättningen inte prioritera passagerarnas säkerhet, utan är den grupp som själv har bäst överlevnadsstatistik.
Det enorma fartyget var lika högt som ett tiovåningshus när det begav sig av på sin jungfrufärd från Europa till Amerika. Fem dagar senare, natten mellan den 14 och den 15 april, rände Titanic på ett isberg. I tre timmar sjönk fartyget. Ombord på fartyget hade man all tänkbar lyx, men inte tillräckligt många livbåtar. På jungfruresan befann sig passagerare och besättningsmän. Av de drygt personerna ombord räddades under hälften. Det var meningen att hon och hennes sällskap skulle resa med Adriatic, men resan blev inhiberad på grund av en kolstrejk.